roligt värre (;
1. Ställ in musikspelaren på shuffle - blanda
2. Tryck framåt efter varje fråga
3. Använd låttiteln som svar till varje fråga om ditt liv (även om den inte verkar logisk)
1. Hur mår du idag?
Kiss the rain
2. Hur kommer dagen (idag) vara/ha varit?
Little house
3. Vad var det första du tänkte när du vaknade?
Only you can save me
4. Vad är det sista du kommer att tänka innan du somnar idag?
All we ever do is say goodbye
5. Vad skulle dina vänner ge dig för namn om dem fick välja åt dig?
(How could you) Bring him home
6. Hur är det med kärleken?
Gotta be somebody
7. Vilken låt passar mest in på den du håller kär?
Can't stop loving you
8. Hur mår dina vänner?
OK (dangerous game)
9.Tycker dina vänner om dig?
Kepp on walking
10. Hur ser folk dig som?
Lovekiller
11. Spanar folk in dig?
All the right moves
14. Kommer du alltid bo kvar i Sverige?
Crush
15. Hur kommer du dö?
I miss you
16.Vad skulle du heta om du var född i framtiden?
No love
17. Vilken är din oturs låt?
I just had sex
18. Vilken är din tur låt?
Raise your glass
19. Vilken låt beskriver ditt utseende mest?
Life looks better in spring
20. Vilken låt beskriver din personlighet mest?
Everybody hurts
21. Hur är det med ditt liv?
Gotta be Ur man
22. Hur kunde det ha varit i ditt liv om du hade valt andra vägar?
Don't let me get me
23.Vad ska ditt första barn heta?
I'm with you
24. Hur kommer ditt liv bli?
White light moment
25. Vilken låt stämmer mest in på dina föräldrar?
Opposite of adults
26. Hur kommer sommaren bli?
His mistakes
27. Finns det någon om är hemligt kär i dig?
Riverside
28. Kysser du bra?
Yesterday
OM DITT LIV VAR EN FILM, VAD SKULLE SOUNDTRACKET VARA?
Såhär Går Det Till:
1. Öppna Dina Låtar (iTunes, Winamp, Media Player, iPod, etc.)
2. Sätt Den På Blanda
3. Tryck På Play
4. För Varje Fråga, Skriv Sången Som Spelas
5. För Varje Ny Fråga, Tryck På "Next" Knappen
6. Ljug Inte!
Öppningslåt: What hurts the most - Rascal Flatts
Vaknar upp: No sacrifice, no victory - Steve Jablonsky
Första dagen i skolan: Yeah 3x - Chris Brown
Förälskar sig: All up 2 you - Akon
Slagsmål: Somebody's me - Enrique Iglesias
Gör slut: Will work for love - Usher
Bal: Runaway - Darin
Livet: Teenage dream - Katy Perry
Nervsammanbrott: Louder (put your hands up) - Chris Willis
Åker bil: White horse - Taylor Swift
Tillbakablick: No promises - Shayne Ward
Bröllop: Everyday - High School Musical 2
Födsel av barn: Remember December - Demi Lovato
Avgörande strid: The pieces don't fit anymore - James Morrison
Dödscen: I'll be alright - Eric Saade
Begravningssång: Heartbreak Warfare - John Mayer
Eftertexter - Cry - Jason Walker
//Caroline
Att ge upp..
Sedan från ingenstans fick jag en styrka som fick mig att le genom dagarna, skratta tills tårarna sprutade och bara leva livet. Ett par änglar kom från ingenstans, lyfte upp mig från marken och höll mig kvar stående och pusha mig hela tiden fram.
Jag vet inte hur, jag vet inte när men på något sätt så lossnar änglarnas grep om mig lite för varje dag. Först gled det riktigt snabbt och jag vet inte hur men jag höll dem kvar. Men jag känner fortfarande glidningen ifrån mig. Liten bit för varje dag och jag försöker, försöker tappert att alltid vara där och fånga upp deras uppmärksamhet och hålla dem kvar hos mig.
Jag är fortfarande en galning, bokstavligen. Jag ser saker som ingen annan ser, jag märker saker som ingen annan, jag känner saker ingen annan gör, jag hör saker ingen annan hör. Och förut var det så att minsta lilla sak som påminde mig, så kunde jag bryta ihop och springa runt helt panikslagen. Det händer inte så ofta, men jag har börjat skrika i sömnen lite smått. Inte för att vara självisk, men jag behöver deras grep om mig, änglarnas. Jag behöver dem. De har blivit min styrka, mitt behövande, mina andetag.
Men mina försök räcker inte. Och känslan av att behöva ge upp för att de ska kunna ha det bättre är mer frestande än att vara okej själv. Änglar behöver också må bra och om jag står i vägen för det, så ska jag inte göra det. Det är inte fel att ge upp. Jag skulle ge upp mitt liv för att rädda en eller alla änglarna om jag var tvungen. Jag skulle göra allt för dem, för de förstår inte hur tacksamma jag är för att de finns. De räddade mig. De betyder allt för mig. I'd do anything. Och det gör ingenting att ge upp ibland, även om det krossar dig..
Klantigt värre..
Dagens klantigheter:
- Snubblade ur sängen och då satte vänstra höften igång och där kom smärtan igång.
- Slog huvudet i bokhyllan för att jag blev rädd för Johan.. Ehhh?
- Snubblade när jag sprang efter Johan och han tvärstanna. Körde en backflip.
- Charlotta skulle "stretcha" mig när jag satt på ett bord mot ett fönster med en kant precis innan. Min rygg!
- Skulle hoppa upp på Charlotta och vi båda ramla, jag underst.
Hade en rätt go chilldag idag annars. Var lika galen och knäpp som vanligt ;) Hade stortest i matte också, får se hur det gick..
Kommer skriva ett annat blogginlägg senare när jag känner att jag har samlat på mig allt, för just nu känns ingenting rätt. Behöver skriva av mig lite granna. Också tycker jag att ni är väldigt dåliga på att kommentera när det ändå är så pass många besökare inne. Kommenteera :)
http://www.youtube.com/watch?v=Ez4xtM7uxG4
"Take anything you want, it's fine.
Even though you're the only one I see,
Place your bet on chance and apathy,
from the wind in front of me."
Puss,
Det rullar på!
Först hade vi redovisning till tio, hade sedan rast i tio minuter och sedan film! Under filmens första halvtimma så hade jag utvecklingssamtal. Sedan så smög jag in och såg på resten av filmen. Sedan var det lunch och jag fick aioli till mina bröd - mums! Sedan var det inte mycket. Satt mest och lullade runt med pojkarna och Ronia. Om ni inte visste det så har jag världens bästa killkompisar i min klass. Några av dem: Johan, Andreas och Jonathan.
Kollar på Criminal Minds nu och har duschat! Har diagnos på allting vi har gått igenom nian på imorgon, aah!
Puss,
en fråga!
När man går i nian så har man mycket på gång. Kan inte uppdatera idag mer heller för ska kanske till läkarn och så ska jag sätta mig och skriva om maaaassa energikällor. Sen är det Grey's Anatomy, så det blir dålig update från min sida idag.
Lämnade in ett liv idag också. Och så hade vi muntligt NP i svenska med. Tror det gick bra, hoppas det gick bra. Sedan skypade vi med amerikanarna också och ja. Vi ska göra en pjäs i skolan av en saga eller historia. Vi försöker enas om vad vi ska göra och just nu så är det askungen. Så jag har en fråga till er:
- vet ni någon bra saga/historia med bra scener?
Puss,
Trinity Church - New York!
Earth Hour var mysigt värre. Gosade Wictor tills sömns och åt godis och spelade Yatzy med Lucas i mörkret :) härligt härligt! Glöm bara inte att ställa fram tiden en timme i natt ;)
Puss,
bara sjukt...
Idag i skolan diskuerades det lite snabbt om ett ämne med en specifik person. Den snabba konversation hettades upp rätt rejält men när jag tänker efter, den personen som fick ta emot skiten förtjänade det. Jag sade inget, jag satt bredvid (kunde dock inte hålla mig för skratt) men eftersom jag har fått skit på grund av den personen förut och gör mitt bästa för att "uppföra mig" och inte vara "the bad guy" som jag ansågs då, så höll jag det inne.
Det roliga är, att jag får knappt något stöd från någon. Inte någon vuxen. Det är Ronia, eftersom hon är min "partner" och så är det några andra få i klassen, men ingen förstår riktigt. Jag försöker förgärves få fram mitt budskap men folk bara tittar förbi det. De ser det inte och då får jag ännu mer skit. Jag erkänner mina dumheter och misstag, men vafan, den personen är INTE helt oskyldig! Att inte hon får ta emot något är bara orättvist. Och inget stöd får man heller och ingen lyssnar, för då får man bara mer skit.
Vart är världen på väg? Avslutar här, är rätt död i kroppen efter ridningen.
Puss,
I'm thinking..
"They say bad things happen for a reason,
Idag är en sån där dag då jag ser det jag inte vill se framför mig. För en stund ser det helt klart ut, helt verkligt medans i nästa så försvinner det bort som i en dimma. Jag hör röster och ord som jag hört förut och jag känner mig tom. Minnen poppar upp rätt som det är och jag reagerar för minsta lilla. En aning galen? Det kanske jag är.
Det finns små tider när jag glömmer allt och bara finner mig i stunden. Slappnar av och är lättad för att det där hårda, utåthoppande extra slaget i hjärtat har lugnat ner sig. Men när det väl inte går rätt, så kommer allt tillbaka. Som en våg. Och en våg kan göra en hel del förödelse.
Jag avslutar här med det, känner mig inte så jättepepp på bloggen idag.
"It's like a huge hole has been punched through my chest. But in a way, I'm glad. The pain is the only reminder"
- New Moon
"I tried to tell myself that the fear was pointless. I'd already lived through the worst thing possible.
In comparison with that, why should anything frighten me now?
I should be able to look death in the face and laugh"
- New Moon
Presentation 2: Diva!
Diva heter egentligen inte Diva, utan Rix Mix Summercream. Vi döpte henne inte, utan hon hette så, men vi började kalla henne Diva så det fick bli så :) Hon är verkligen helt egen, alltså allting hon gör, hur hon ser ut.. Det är så eget. Hennes öron till exempel ska vara böjda egentligen, så som Collies är, men hennes står rätt upp. Vi försökte med tuggummi i öronen när hon var valp men det hjälpte inte ett dugg! Hon har en vit strimma från den vita pälsen, mellan öronen och ner till nosen. Hon är också lite småvuxen för att vara Collie, men det gör inget för hon är underbar precis som hon är!
Diva var alltid den utstötta valpen i kullen innan vi hämta henne. När vi hämta hem henne hade vi redan en schäfer på ett år hemma. Sedan försvann han och då fick vi Rascal. Honom hade vi i många år, samtidigt som Diva växte upp. Jag hade inte lagt manken åt henne så jäääättemycket, så som idag förens Rascal försvann. Diva var bara 5 där. Så en dag så hittade jag boken "valplära" och bläddrade i den och hittade massa tricks. Redan första dagen så fatta Diva mer än vad jag trodde. Sedan fick vi Tyko som vi inte hade alls längre men jag fortsatte med Diva. Vi hoppade ute och kom till högre och högre höjder. Diva utvecklades med tricksen och allting var helt okej. Sen försvann Tyko och jag fick allt mer tid till henne och vi började bygga vårt band.
Beviset på att Diva hade blivit min bästa kompis var när vi var ute och gick och jag gick brevid vår stora gräsmatta. Vad jag inte upptäckte var fiskmåsungen vi råkade vara så grymt nära, så helt plötsligt flög en fågel in i min rygg så jag faller framåt och den bhörjar hacka mig i bakhuvudet. Vad jag känner i nästa sekund är hur trycket från ryggen lättar och hackandet slutar och jag hör typ ett vrål och fågelskrik och vänder huvudet snabbt som attan och ser hur fågeln flyger desperat uppåt och Diva morrar. För er som inte förstod så var hon lös och jag är grymt tacksam över att jag hade Diva där. Ett annat bevis är när Diva var så grymt rädd för att gå upp för ett "A" (agilityhinder) och hon litade på mig så fruktansvärt mycket och jag gick upp för mig. Jag märkte där att Agility var ingenting för oss, men att hoppa 110cm är inget problem! Så för tillfället, så är vi bara med varandra och gör det vi tycker är roligt - tricktränar!
Jag älskar henne mer än allt annat. Jag har kopierat mig själv från henne och hon har verkligen lärt mig ett och annat. Hon är min andra halva och kommer alltid att vara det. När hon försvinner, då lär ni inte se mycket av mig heller. Hon är allt jag någonsin varit. <3
Full moon
HÄRLIG dag inte sant? Vaknade imorse för att solen strålade in på mitt ansikte genom fönstret och när jag var ute med Diva var det superskönt! Sedan kom jag in och har suttit här sen dess. En rolig sak som hände nyss var att mina föräldrar och bröder var ute på gården och lekte medans jag dammsög. Jag var så inne i dammsugningen att jag inte ens märkte att pappa kom in. Så när jag skulle stänga av dammsugaren så sa pappa "hej" och jag blev så rädd så jag kastade dammsugaren mot min pappa, haha! Gör inte så hemma folket ;)
Vad jag har fått höra så ska det vara en "super-måne" ikväll. Vad jag inte berätta i min presentation är mitt brinnande intresse för fotografering som jag har fått efter min pappa, som är en proffessionell fotograf. Så det går lite i generna. Men i alla fall, så ska vi upp till utsikten och fota den här "super-månen" i kväll så det ska bli lite intressant :)
Nu ska jag skura golven och sen fika med familjen,
puss.
Presentation!
Jag är då Caroline, född den 23e september 1995. Jag är en helt crazy tjej, bokstavligen. Jag är äldst i syskonskaran och har två småsyskon, Lucas och Wictor. Lucas är snart 13 år gammal och Wictor är 4 år gammal. Föräldrar till oss är min pappa Niclas och min mamma Helena och tillsammans är vi familjen Ståhl :) Sedan har vi min hund Diva, som jag kommer skriva om i ett seperat inlägg.
Som liten var jag väldigt busig, och jag älskade att vara i skogen. Det var prioritet ett, haha! Jag har sedan jag varit liten haft en bestämmelse på att bli en veterinär och tro det eller ej, men det är mitt livs mål i dagens läge! Jag tog in katter som jag trodde var hemlösa, eller små fågelungar... Allt möjligt för att "hjälpa" djuren. Jag är också uppvuxen med hundar så har haft några andra hundar förutom Diva i mitt liv. Jag har också haft kanin, gerbiler, hamstrar och så hängde jag runt på zookraft, ett ställe med bondgårdsdjur så ofta jag kunde. Så jag har alltid varit runt djur och känt mig hemma där.
Jag har spelat fotboll, jag rider, jag har dansat, friidrott, gymnastik, simmat. Dansat gjorde jag lite grann, men jag verkligen älskar det. Jag spelade fotboll i 7 år, har ridit i 8 år (ungefär halva mitt liv), friidrott gjorde jag en sommar och har deltagit i två friidrotts"cuper" i höjdhopp och stafett! Gymnastik gjorde jag litegrann är jag var sisådär 6 år gammal, men det var ingenting för mig. Simmade gjorde jag en gång i veckan och det gjorde jag under en två års tid eller sådär.
I dagens läge går jag på montessoriskolan Älvkullen i Kungälv. Mitt mål är som sagt att bli veterinär och resa runt i de flesta länder. Jag värnar mycket om naturen och djuren. Jag menar, hur många kommer i framtiden få växa upp med skog, paddling, "hiking"... Ja, säg mig, hur många? Min fritid går ut på att städa skolan bland annat och det gör vi för att komma till Boston, USA. Inte så att jag åkte dit i förtid i somras eller så. :) Jag pluggar när jag pluggar, rider en gång i veckan och allmänt chillar. ÄLSKAR att stå framför kameran och modellera. Har gått en visning, suttit som sminkmodell, varit med på en fashionshoot med limousiner och häst! Mer är faktiskt på gång :)
Som person är jag väldigt utåtriktad, har en vilja av stål, ett rätt kraftigt temperament, tålamod med djur men typ ingenting med människor. Har på senaste tid fått ta en hel del skit av personer i skolan som har stigit mitt tålamod och temperament över huvudet. Mot människor har jag ingen aning om hur jag är, det får mina kompisar berätta själva, haha!
Puss,
Säg att du är sanningen..
Precis hemkommen från stallet ungefär. Vart hemma i bara en halvtimma ungefär.
Sedan kom pappa och det var nämligen så att min mamma krockade för ett tag sen in i en annan bil så våran bil ska lagas och så imorgon och få utbytt nästan alltihop. Det blir typ en helt ny bil. Så när vi kom in på parkeringen körde pappa in i järnbalken precis när jag hade tagit av mig bältet och slog i huvudet lite lätt, haha! Bilen gick i 2km/h, klant som jag är! Fick reda på att jag och min bror får skjuts imorgon till skolan, LITE soft :)
Nu är jag praktiskt sätt helt död och jäkligt trött, så presentationen på mig kommer till helgen :)
Puss,
I'm on a highway...
Jag är då Caroline, de flesta som läser detta kanske känner mig, andra inte. Jag och Ronia går somsagt i samma klass och har gjort det sen den 20e Augusti 2009. Däremot har jag känt Ronia sen 3e Januari 2008! (Jag är den i det här förhållandet som håller koll på datumen ;)). Och när jag menar förhållande menar jag, jag och Ronia är tillsammans systrar, lovers, fruar, soulmates... Listan är rätt lång.
Vi kommer nog skriva i separata inlägg om vilka vi är, hur vi träffades och vad vi gör i dagens läge. Anledningen till bloggen är för att vi ska kunna skriva av oss och för att några har klagat på mig att jag skriver på facebook som dagböcker, så blogg fick startas. Ronia är givetvis geniet som kan allt om koder, så hon tar hand om den större delen medans jag står mest för skrivandet och att göra headern. Bloggen är under uppbyggnad och uppdatering, så just nu ser den bara ut som skit ;)
Det var nog allt från mig sålänge, så mycket som jag kan skriva så kommer ni få nog få fnatt av det!