Diva heter egentligen inte Diva, utan Rix Mix Summercream. Vi döpte henne inte, utan hon hette så, men vi började kalla henne Diva så det fick bli så :) Hon är verkligen helt egen, alltså allting hon gör, hur hon ser ut.. Det är så eget. Hennes öron till exempel ska vara böjda egentligen, så som Collies är, men hennes står rätt upp. Vi försökte med tuggummi i öronen när hon var valp men det hjälpte inte ett dugg! Hon har en vit strimma från den vita pälsen, mellan öronen och ner till nosen. Hon är också lite småvuxen för att vara Collie, men det gör inget för hon är underbar precis som hon är!

Diva var alltid den utstötta valpen i kullen innan vi hämta henne. När vi hämta hem henne hade vi redan en schäfer på ett år hemma. Sedan försvann han och då fick vi Rascal. Honom hade vi i många år, samtidigt som Diva växte upp. Jag hade inte lagt manken åt henne så jäääättemycket, så som idag förens Rascal försvann. Diva var bara 5 där. Så en dag så hittade jag boken "valplära" och bläddrade i den och hittade massa tricks. Redan första dagen så fatta Diva mer än vad jag trodde. Sedan fick vi Tyko som vi inte hade alls längre men jag fortsatte med Diva. Vi hoppade ute och kom till högre och högre höjder. Diva utvecklades med tricksen och allting var helt okej. Sen försvann Tyko och jag fick allt mer tid till henne och vi började bygga vårt band.

Beviset på att Diva hade blivit min bästa kompis var när vi var ute och gick och jag gick brevid vår stora gräsmatta. Vad jag inte upptäckte var fiskmåsungen vi råkade vara så grymt nära, så helt plötsligt flög en fågel in i min rygg så jag faller framåt och den bhörjar hacka mig i bakhuvudet. Vad jag känner i nästa sekund är hur trycket från ryggen lättar och hackandet slutar och jag hör typ ett vrål och fågelskrik och vänder huvudet snabbt som attan och ser hur fågeln flyger desperat uppåt och Diva morrar. För er som inte förstod så var hon lös och jag är grymt tacksam över att jag hade Diva där. Ett annat bevis är när Diva var så grymt rädd för att gå upp för ett "A" (agilityhinder) och hon litade på mig så fruktansvärt mycket och jag gick upp för mig. Jag märkte där att Agility var ingenting för oss, men att hoppa 110cm är inget problem! Så för tillfället, så är vi bara med varandra och gör det vi tycker är roligt - tricktränar!

Jag älskar henne mer än allt annat. Jag har kopierat mig själv från henne och hon har verkligen lärt mig ett och annat. Hon är min andra halva och kommer alltid att vara det. När hon försvinner, då lär ni inte se mycket av mig heller. Hon är allt jag någonsin varit. <3

puss,