All she knows
Låten som drogas mest!
Känns som att det var år sen jag var här inne och skrev när det bara har varit dagar. Jag har haft mina skäl nu, men tanke på att det har hänt så mycket runt omkring mig. Det har alltså hänt så mycket så jag har tappat lusten på det mesta just nu. Jag kommer inte ens ihåg vad som har hänt under veckan för jag har varit borta så mycket. Ni vet att jag var hos Sandra en dag (förra lördagen). Fick rida Joly och vi satt och pratade massa och vi har kommit fram till värsta diskussionerna nu, vilket är lite roligt. På söndagen så åkte jag och killarna (dvs pappa och bröderna) till värmland och överraskade farmor eftersom hon fyllde år. Efter det åkte vi ut till farbror och åkte vattenscooter på Vänern! Jag och pappa fick oss ett dopp eftersom jag välte vattenscootern TVÅ gånger... andra gången var jag inte ens i! Sedan på måndagen åkte jag till Andreas och umgicks med han. Fick ett fint halsband från Kina av honom. Bästa bror! <3 Sedan kommer jag inte ihåg mer.
Hjärnan är så full av tankar att jag knappt kommer ihåg någonting. men idag tynger det bra extra. Kan bero på att idag är det den 16/7, vilket betyder att det är en månad sedan min anledning för att leva försvann. Det gör ont och jag önskar ingenting mer än annat att få vara med henne just nu. Hade nog varit lyckligare sittande bredvid hennes sida och titta ner på er alla medans ni lever det härligt. Sitta och vaka över alla jag känner och älskar med mitt hjärta bredvid mig - DET skulle göra mig lycklig. Men jag har fått tips av en kompis som förhoppningsvis efter lite tid och tålamod gör mig lyckligare.
Vet inte när jag hör av mig igen, kände bara för att bloggen behövde en liten uppdatering...
Någon som vet vad man kan skriva om? BRAINSTORMA NU!
Caroline
Hjärnan är så full av tankar att jag knappt kommer ihåg någonting. men idag tynger det bra extra. Kan bero på att idag är det den 16/7, vilket betyder att det är en månad sedan min anledning för att leva försvann. Det gör ont och jag önskar ingenting mer än annat att få vara med henne just nu. Hade nog varit lyckligare sittande bredvid hennes sida och titta ner på er alla medans ni lever det härligt. Sitta och vaka över alla jag känner och älskar med mitt hjärta bredvid mig - DET skulle göra mig lycklig. Men jag har fått tips av en kompis som förhoppningsvis efter lite tid och tålamod gör mig lyckligare.
Vet inte när jag hör av mig igen, kände bara för att bloggen behövde en liten uppdatering...
Någon som vet vad man kan skriva om? BRAINSTORMA NU!
Caroline
Åker..
.. till ödemarken imorgon! Nämligen till min buddy Sandra som ni kan ha sett här förut :)
Vi ska hänga, snacka skit, sköta pålle, möjligtvis rida pålle, få stenhårt dressyrpass av sandra själv. Allt det där :)
Så imorgon är jag borta hela dan, likaså på söndag då jag åker låååååångt bort... Men kommer hem samma dag!
Igår var jag på transformers: dark of the moon, den tredje filmen av transformers filmerna! Harregud vad bra den var. Att sitta 2½ timma med olika känslor hela tiden var någonting helt nytt. När autobots skulle åka iväg till en annan planet, jag satt och lipa så jag fick ta av mig 3D glasögonen och torka tårarna. Och värre blev det när raketen de skulle åka med blev nerskjutet av en decepticon. Och när det sen visa sig att autobotsen inte hade dött, utan de fortfarande levde, alltså mitt smile var priceless! Pappa börja asgarva när jag vände mig åt honom! Och så grät jag när sentinental dödade ironhide. Vilken snubbe! Och så satt jag och spände mig när det var massa action och var avslappnad när det var lugnt. Och massa skämt var det också så man fick sig några goa skratt :D Det gjorde inget att Megan Fox var utbytt, den här victoria secret stjärnan gjorde rätt bra ifrån sig! :) Helt klart världens bästa film genom tiderna. Min kärlek till Transformers är oslagbar. Tack Michael Bay och Steven Spielberg för den mest underbara filmtriologin EVER! <3
Nej, ska slappa lite.. E själv hemma :)
Puss,
Vi ska hänga, snacka skit, sköta pålle, möjligtvis rida pålle, få stenhårt dressyrpass av sandra själv. Allt det där :)
Så imorgon är jag borta hela dan, likaså på söndag då jag åker låååååångt bort... Men kommer hem samma dag!
Igår var jag på transformers: dark of the moon, den tredje filmen av transformers filmerna! Harregud vad bra den var. Att sitta 2½ timma med olika känslor hela tiden var någonting helt nytt. När autobots skulle åka iväg till en annan planet, jag satt och lipa så jag fick ta av mig 3D glasögonen och torka tårarna. Och värre blev det när raketen de skulle åka med blev nerskjutet av en decepticon. Och när det sen visa sig att autobotsen inte hade dött, utan de fortfarande levde, alltså mitt smile var priceless! Pappa börja asgarva när jag vände mig åt honom! Och så grät jag när sentinental dödade ironhide. Vilken snubbe! Och så satt jag och spände mig när det var massa action och var avslappnad när det var lugnt. Och massa skämt var det också så man fick sig några goa skratt :D Det gjorde inget att Megan Fox var utbytt, den här victoria secret stjärnan gjorde rätt bra ifrån sig! :) Helt klart världens bästa film genom tiderna. Min kärlek till Transformers är oslagbar. Tack Michael Bay och Steven Spielberg för den mest underbara filmtriologin EVER! <3
Nej, ska slappa lite.. E själv hemma :)
Puss,
Caroline
Lite bilder på mig och Joly och sandra och Joly!
Sandra och Joly hittar ni på ponnybruden.blogg.se
Finisar, inte sant?
Sandra och Joly hittar ni på ponnybruden.blogg.se
Finisar, inte sant?
Det är okej..
.. eller så är det inte det.
Juni - Juli har varit en riktig skitmånad. Jag kan inte ens räkna upp hälften av dem för att de är så många, och de dåliga är att de bara trycker ner mig. Jag brukar inte ha såna här dåliga perioder, där det håller sig i över en månad. Det kan vara någon dag eller två men inte mer. Sedan är jag glad igen. Men det tynger nu hela tiden. Jag har så mycket tyngd på mina axlar att jag fortsätter intala mig själv att det kanske är bäst att ge upp. En annan röst intalar mig att det bara är ett par gram, det kan man gå runt med.
Vad som tynger mig extra idag är min hund. I morse sa mamma "är det inte skönt att det inte är något tjafs om vem som ska gå ut med Diva på morgonen?" och Lucas nickade ja medans mitt huvud blev tungt som en sten och allt jag kunde få fram var en liten skakning. För jag saknar det verkligen. Jag saknar meningen med att kunna gå upp på morgonen, att ha något att vakna upp till och att ha åh göra. Visst var det tjafs, men det blev ändå jag som gick ut med henne iallafall och alla de dagar jag har vaknar upp så har hon alltid varit där vid min sida. Den jäveln som bestämde att det skulle bli såhär för mig ska jag leta upp och ta isär lem för lem väldigt sakta. För den jäveln, tog bort min anledning att överhuvudtaget leva. Så meningslöst allt är.
Jag behöver höra dina gälla skällningar, känna handen i din päls och känna den lilla blöta nosen mot ansiktet för att vakna upp. Höra dina tassavtryck för att veta att du är hemma. Jag behöver det. Men det händer inte. Det är borta, föralltid.
Jag skulle göra vadsomhelst för att få hem dig igen. Precis vadsomhelst. Jag hade bytt dig mot mig, om du fick komma hem så jag kunde vaka över dig. Du behöver komma hem. Du måste bara det. Du måste få mig att vakna till liv. Jag älskar dig vovven ♥
Vad som tynger mig extra idag är min hund. I morse sa mamma "är det inte skönt att det inte är något tjafs om vem som ska gå ut med Diva på morgonen?" och Lucas nickade ja medans mitt huvud blev tungt som en sten och allt jag kunde få fram var en liten skakning. För jag saknar det verkligen. Jag saknar meningen med att kunna gå upp på morgonen, att ha något att vakna upp till och att ha åh göra. Visst var det tjafs, men det blev ändå jag som gick ut med henne iallafall och alla de dagar jag har vaknar upp så har hon alltid varit där vid min sida. Den jäveln som bestämde att det skulle bli såhär för mig ska jag leta upp och ta isär lem för lem väldigt sakta. För den jäveln, tog bort min anledning att överhuvudtaget leva. Så meningslöst allt är.
Jag behöver höra dina gälla skällningar, känna handen i din päls och känna den lilla blöta nosen mot ansiktet för att vakna upp. Höra dina tassavtryck för att veta att du är hemma. Jag behöver det. Men det händer inte. Det är borta, föralltid.
Jag skulle göra vadsomhelst för att få hem dig igen. Precis vadsomhelst. Jag hade bytt dig mot mig, om du fick komma hem så jag kunde vaka över dig. Du behöver komma hem. Du måste bara det. Du måste få mig att vakna till liv. Jag älskar dig vovven ♥
Barbacka!
Har ridit barbacka för första gången på jag vet inte hur länge!! Och jag hoppade liiiite iaf! Med en frieser! Låt mig förklara.
Min kompis Emma som jag känner sedan jag gick på Storås Ridklubb äger nu friesern Darolina som förut var ridskolehäst. Så udner vintern var jag nere en gång och hjälpte henne lite med arbeten från marken. Men de senaste gångerna så har jag hjälpt henne med lösgöring. Eller ja, det var häromdan jag kom ner och idag då. Fast idag så kände både jag och Emma för att ha kul istället för att rida runt på volter oså. Med det roliga så blev det ju lösgöring med, givetvis. Vi gjorde liknande WE - också så kallat Working Equitation. Det är när man till exempel backar genom staket, öppnar grinar, hoppar konstiga hinder osv. Men vi hade gjort så här, som på bilden!
Ungefär så såg det ut. Först värmdes hon upp men eftersom det var barbacka och hon testade Emma litegranna så tog vi det rätt försiktigt med galoppen och så. Hon värmde upp "hoppningen" med tanke på att de upphöjda bommarna ändå låg en 30-40cm upp, med att vi tog en bom från det där "L:et" och la snett och höjde osv.. Sedan körde vi diamanten. Då gick det ut på att hon skulle hoppa över sockerbitarna, ut i hörnet och följa spåret tills hon skulle svänga in mot de första konerna och göra halt. Mot första konan skulle hon skritta och sedan göra en slags framdelsvändning runt hela konan. Sedan trava ner mot yttersta konan och runda den sedan vidare till konan nederst Där hon skulle vända Darolina så hon var uppställd rakt mot "halt" konerna. Därefter skulle hon flytta i sidvärts till nästa och sedan skritta ut till "halt" konerna för att komma igång i trav igen. Lösgörande, rolig, mycket fokus. Helt enkelt en bra sak att göra :)
Så var det en gång Emma kom på sockerbitarna och därefter föll av! Rätt komiskt var det men hon fick ont, stackarn :( Då frågade jag om inte jag kunde sitta upp på henne och det fick jag! Jag började jobba till henne i formen direkt och det märktes att det inte var något som brukades göras i ryggmusklerna, men tjejen var otroligt duktig! Hon testade mig i galoppen, men jag satt kvar och jag fick hoppa henne också! Det var RIKTIGT länge sedan jag satt på henne och det märktes att hon är privathäst! Emma gör ett fantastiskt jobb med henne. Efteråt red Emma henne också och det märktes att hon hade fattat hela grejen med en häst i form. Stolt "ridlärare" som jag är berömde jag HÖGT så jag typ skrek. Så red Emma runt i slalom, klingerikrok runt alla koner för att böja henne runt osv. Sedan testade vi med "L:et" Att gå igenom det, vända för framdelen, fram, och sedan backa henne ur det hela! Det gick flera gånger. Väldigt bra! Sedan rullade vi in en bom så att det fanns en ensam bom, och då skulle vi testa att få henne att röra sig sidvärtes över. I början fattade hon inte med att ha en bom mellan sig och att röra sig heeelt sidvärtes. Det gick till slut!
Och så fick jag prata ut mig en hel del och en hel del skratt med det hela! En riktig härlig dag har jag haft! Kunde inte ha vart bättre! Fler såna här dagar tack! :D
Puss,
Så var det en gång Emma kom på sockerbitarna och därefter föll av! Rätt komiskt var det men hon fick ont, stackarn :( Då frågade jag om inte jag kunde sitta upp på henne och det fick jag! Jag började jobba till henne i formen direkt och det märktes att det inte var något som brukades göras i ryggmusklerna, men tjejen var otroligt duktig! Hon testade mig i galoppen, men jag satt kvar och jag fick hoppa henne också! Det var RIKTIGT länge sedan jag satt på henne och det märktes att hon är privathäst! Emma gör ett fantastiskt jobb med henne. Efteråt red Emma henne också och det märktes att hon hade fattat hela grejen med en häst i form. Stolt "ridlärare" som jag är berömde jag HÖGT så jag typ skrek. Så red Emma runt i slalom, klingerikrok runt alla koner för att böja henne runt osv. Sedan testade vi med "L:et" Att gå igenom det, vända för framdelen, fram, och sedan backa henne ur det hela! Det gick flera gånger. Väldigt bra! Sedan rullade vi in en bom så att det fanns en ensam bom, och då skulle vi testa att få henne att röra sig sidvärtes över. I början fattade hon inte med att ha en bom mellan sig och att röra sig heeelt sidvärtes. Det gick till slut!
Och så fick jag prata ut mig en hel del och en hel del skratt med det hela! En riktig härlig dag har jag haft! Kunde inte ha vart bättre! Fler såna här dagar tack! :D
Puss,
Caroline
Stolt ridlärare! :')
Stolt ridlärare! :')
lycka x1000
Kan inte fatta det! :D
JAG KOM IN PÅ SÖTÅSENS NATURBRUKSGYMNASIUM!!!!
För vissa är det kanske "oj hon kom in, vilken glädje.." Men för mig är det mer än så!
Jag har kommit in på det gymnasiet jag valde som första val, jag har kommit in på gymnasiet jag har velat gå på sen jag hörde talas om det, jag har kommit in på gymnasiet som erbjuder mig så mycket och lite till. Jag är ett steg närmare mitt mål och det känns helt sjukt underbart att jag har kommit in! Det sämsta är att vi börjar tidigt - den 17e augusti. ´Runt tiotiden är det upprop. Det roliga är att jag kände INGEN lust häromdagen för någonting alls. Men just den här dagen fick mig på andra tankar.
Var nämligen ute på Instön som ligger innan Marstrand med en kompis idag. Vädret var HELT underbart, sällskapet var helt underbart och allting bara stämde. Badade för första gången i havet för iår. Det var rätt kallt, men blev bättre ju längre man var i. Sedan var det chill och prat, lite mat och sedan spelade vi lite kort. En glass blev det också! Var hemma vid niotiden. Och mitt i allting när vi spelade kort så ringer mamma och säger att jag har blivit antagen till sötåsen. Vid den stunden var det bara lycka som for genom mig. Något jag inte har känt på länge.
(Kanske skriver ett inlägg om hur bra sötåsen verkar för mig imorgon ;))
Näe, hare gött!
Caroline
And that's why I smile
It's been awhile
since everyday and everything has felt this right
S Ö T Å S E N H E R E I C O M E
It's been awhile
since everyday and everything has felt this right
S Ö T Å S E N H E R E I C O M E
Glad midsommar!
Den känslan, att känna sig fri, bara känna hur vinden drar sig runt ansiktet, hästens galoppgung, höra hästens flåsande och bara känna den känslan - det är livet.
Har varit inaktiv ett tag på grund av olika saker som har hänt runt omkring mig. Bestämde mig i alla fall igår för att ta tag i livet och göra det bästa av vad jag har kvar. Så jag tog mig hela vägen till Ellesbo och träffade Viktor. Vi gick upp till honom och pratad en MASSA för det behövdes verkligen. Sedan gjorde vi fruktsallad som lunch, hehe, nyttiga freaks som vi är :D Efter det så spelade vi lite fotboll och pratade lite mer. Kan ju säga att det VERKLIGEN behövdes, att ha någon att prata med, som fanns där och bara höll med en, bland annat om hur dum man är! Syskonkärlek där! :)
Efter Viktor åkte jag till stallet! Tjatade till mig Toscane och konstigt nog gav mig Claes henne! LYCKA TILL TUSEN! Vi red iallafall ut en 20-30 minuter där vi mjuknade upp dem lite i skritt och trav. Där vi red fanns även höns, får och bisonoxar så när vi travade så var det superduperläskigt och man gick på helspänn. Men när vi kom in till den tora hopp paddocken så släppte allting. Vi fick rida exakt hur vi ville för att visa vad vi har lärt oss och så. Först jobbade jag Toscane aktivt i Trav så hon började använda bakvagnen mer, körde lite öppna på de lååånga långsidorna och sluta på kortsidan längst bort där det inte var läskigt. Jag körde också många volter runt hindrena som var där inne och kunde helt bara sådär göra en halt, framdelsvändning och trav. Hon lyssnade bra. Fast jag höll en gång för tok på mycket så det blev bakdelsvändning, haha. I galopparbetet så gjorde jag massa volter där jag kunde förstärka min yttersida så hon kunde sträcka ut den. Det gick kanoners! Det fanns även en ensam bom på långsidan så jag körde 10m volter i hörnet innan tills hon hade en takt i galoppen, kom in på bommen, gjorde en liten serpentin åt höger (vi kom i högervarvet) och sedan försökte mig på ett galoppombyte genom att göra en annan serpentin åt vänster. Det galoppombytet var så sjukt klockrent! Jag har aldrig lärt mig det utan har bara läst om hur man gör. Och Toscane gör oftast korsgalopp efter byten, men det här satt så klockrent. Lekte runt lite också och raceade på en långsidan. Den känslan just då, när det regnade men samtidigt så sken solen lite granna genom gråa moln, Toscanes flåsande och gung under sig - den känslan var fantastisk! Ett underbart avslut på sista ridlektionen på AJRK.
Efter Viktor åkte jag till stallet! Tjatade till mig Toscane och konstigt nog gav mig Claes henne! LYCKA TILL TUSEN! Vi red iallafall ut en 20-30 minuter där vi mjuknade upp dem lite i skritt och trav. Där vi red fanns även höns, får och bisonoxar så när vi travade så var det superduperläskigt och man gick på helspänn. Men när vi kom in till den tora hopp paddocken så släppte allting. Vi fick rida exakt hur vi ville för att visa vad vi har lärt oss och så. Först jobbade jag Toscane aktivt i Trav så hon började använda bakvagnen mer, körde lite öppna på de lååånga långsidorna och sluta på kortsidan längst bort där det inte var läskigt. Jag körde också många volter runt hindrena som var där inne och kunde helt bara sådär göra en halt, framdelsvändning och trav. Hon lyssnade bra. Fast jag höll en gång för tok på mycket så det blev bakdelsvändning, haha. I galopparbetet så gjorde jag massa volter där jag kunde förstärka min yttersida så hon kunde sträcka ut den. Det gick kanoners! Det fanns även en ensam bom på långsidan så jag körde 10m volter i hörnet innan tills hon hade en takt i galoppen, kom in på bommen, gjorde en liten serpentin åt höger (vi kom i högervarvet) och sedan försökte mig på ett galoppombyte genom att göra en annan serpentin åt vänster. Det galoppombytet var så sjukt klockrent! Jag har aldrig lärt mig det utan har bara läst om hur man gör. Och Toscane gör oftast korsgalopp efter byten, men det här satt så klockrent. Lekte runt lite också och raceade på en långsidan. Den känslan just då, när det regnade men samtidigt så sken solen lite granna genom gråa moln, Toscanes flåsande och gung under sig - den känslan var fantastisk! Ett underbart avslut på sista ridlektionen på AJRK.
såhär såg det ut typ. Galoppombytet vid svarta x;et och takten över det röda. Förlåt för den hemska målningen ;)
Pussen, Caroline
...?
You won't find faith or hope down a telescope
You won't find heart and soul in the stars
You can break everything down to chemicals
But you can't explain a love like ours
Det är bara tomt, dött, panikartat. - jag orkar inte mer.
Det är någon jävel som verkligen vill mig något riktigt illa och vill att jag ska må dåligt och fortsätta med det. Det började en dag och ska tydligen fortsätta dygnet runt varje dag? Tack så mycket.
Ingen blogglust idag. Kanske hörs senare.
Caroline
kom igen nu!!
Nu har jag ett helt sommarlov att skriva massa åsiktinlägg om! Så nu får ni banne mig skriva vad ni vill läsa om!
Så frågan går ut till er:
- Vad vill ni läsa om? Känslor, åsiktinlägg om allt från djurhantering till dagens samhälle? HJÄLP MIG!!
//Caroline
Så frågan går ut till er:
- Vad vill ni läsa om? Känslor, åsiktinlägg om allt från djurhantering till dagens samhälle? HJÄLP MIG!!
virrar runt
Nu blev allting för förvirrat. Känns som att jag bara virrar runt utan svarar, att alla dörrar är stängda när åtominstånde en alltid ska vara öppen? Det funns ingen chans i världen att jag kommer runt det här.
Fick hit min hemlighet förut. Av dagen har det gått bra men vi har insett att det inte funkar med mamma. Så där rök det. Samtidigt så känner jag väl att det är bäst. Det är fel, det känns inte rätt och att gymnasiet skulle bli en tid med den var räknat från början, men nu blir det inte av. Först och främst var det tänkt med Diva, och det var så jag hade sett det. Det var min framtid.
Jag har inte ens någon lust längre. Tappat lusten alls. Jag såg fram emot gymnasiet, linjen jag skulle gå på, dit jag har sökt och allting. När jag tänker efter, vill jag inte ens. Jag vill bara gömma mig på mitt rum, ärligt talat skita i vad dator och mobiltelefon heter och sitta där. Jag saknar min hund, jag saknar mitt gamla liv, jag vill ha mening i mitt liv. Jag har det inte längre. Jag varl ycklig då - men nu är jag bara död.
Fick hit min hemlighet förut. Av dagen har det gått bra men vi har insett att det inte funkar med mamma. Så där rök det. Samtidigt så känner jag väl att det är bäst. Det är fel, det känns inte rätt och att gymnasiet skulle bli en tid med den var räknat från början, men nu blir det inte av. Först och främst var det tänkt med Diva, och det var så jag hade sett det. Det var min framtid.
Jag har inte ens någon lust längre. Tappat lusten alls. Jag såg fram emot gymnasiet, linjen jag skulle gå på, dit jag har sökt och allting. När jag tänker efter, vill jag inte ens. Jag vill bara gömma mig på mitt rum, ärligt talat skita i vad dator och mobiltelefon heter och sitta där. Jag saknar min hund, jag saknar mitt gamla liv, jag vill ha mening i mitt liv. Jag har det inte längre. Jag varl ycklig då - men nu är jag bara död.
We’re in the same room just one million miles away
With all these books around but we ain’t go two words to say
Am I a dead man now, left living with the shame?
I’m already broken, already gone, already know you’re moving on
I’m a breathing, talking, dead man walking
breakeven
Cause I got time while she got freedom,
When a heart breaks no it don't break even.
Det var lite tufft igår. Plockade bort Divas hundskålar igår. Det var tufft. Se dem stå där, rena på bänken och stället som håller skålarna borta. Fast det tuffaste var nog när en av grannens små döttrar som är knappt 4år kom hem till oss och frågade "vart är vovven?". Då högg det och ur mig kom "hon tog hundhelikoptern till himlen" och fick tillbaka "helikoptern? himlen?" och då flikade min mamma in med "Mm". Det känns så konstigt, att inte ha min lurviga sak här längre. Att inte få se henne på morgonen när jag vaknar upp och inte ta våra sena nattturer.
Det här med "hundehelikoptern till himlen" har mamma och några av våra grannar använt sen flera år tillbaka. Det började med att våra förra grannar hade en hund som hette Akilles (det här var innan Yapp) och när de var tvugna att avliva honom så hade jag tydligen sagt att han skulle ta hundhelikoptern till himlen. Lite ironiskt eftersom jag inte kommer ihåg det själv. Men tydligen enda sen dess så har vi och andra använt det uttrycket. Jag får la börja jag också eftersom jag kom på det? haha.
Idag kan jag inte riktigt säga vad jag gör, för det är en liten surprise! Ni får endast reda på det när det är helt klart och det beror på om det funkar. Ett litet projekt är det men det kommer nog bli mer än så. Håll tummarna för att det här ska funka nu!! (även om ni inte vet vad det är ;))
Caroline
Let the rain wash away..
.. all the pain of yesterday.
Härligt väder Sverige har idag, inte sant? regn, regn, regn... Med regnet grillar vi! Vi ska ha ett party för Lucas som fyllde år igår. Idag städade jag mitt rum, och hittade ett jättefint kort på Diva när hon var liten, så jag har gjort en liten egenplats för diva i mitt fönster. Med ljus, tofsen jag klippte från hennes svans, kort på mig och henne, kort på henne och rosen jag fick på avslutningen. Där ska det ligga.
Snabb uppdatering bara,
måste göra mig iordning osv!
Caroline
Härligt väder Sverige har idag, inte sant? regn, regn, regn... Med regnet grillar vi! Vi ska ha ett party för Lucas som fyllde år igår. Idag städade jag mitt rum, och hittade ett jättefint kort på Diva när hon var liten, så jag har gjort en liten egenplats för diva i mitt fönster. Med ljus, tofsen jag klippte från hennes svans, kort på mig och henne, kort på henne och rosen jag fick på avslutningen. Där ska det ligga.
Snabb uppdatering bara,
måste göra mig iordning osv!
Caroline
Jag saknar dig.
borta
Jag blev väckt imorse, av min pappa. Samtidigt som han öppnade dörren, sa till mig att gå upp och lämna den öppen, så väntade jag på att hon skulle komma - men hon kom aldrig.
Det tog mig bara ett par sekunder att tänka om, men det kändes som om jag var mitt i en mardröm. Att jag bara sov. Men nejdå, vi skulle upp och sjunga för lucas. Klockan var åtta och vi skulle snart åka. Jag blev en aning förtvivlad och drog undan mig själv lite granna. Det var en jäkla lång, och tung dag igår. Jag vet inte vart jag fann den lilla styrkan jag behövde.
Började dagen igår med en lite längre morgon promenad. Vi satt på gräsmattan, myste, lekte, busade. Bara allmänt njöt. Medans jag kände tiden ticka, växte även vattenfallen av tårarna varje gång jag tänkte på att jag aldrig mer kommer få vakna upp till den lurviga hunden som skäller i örat och hoppar upp i sängen och lägger sig där tills jag äntligen stiger upp så vi kan gå ut. Jag kom in, satte mig vid datan för andra tankar. Lucas var ute med henne vid halv ett och kom tillbaka vid ett med henne. Då fick hon vila i en kvart tills hela familjen gick ut för en sista runda med kameran i näven. Sedan så gick vi till grannarna och deras hundar så de fick ses en sista gång. Tårar igen. Jag vet inte hur mycket jag grät igår. Sedan slängde vi in henne i baksätet och jag och pappa åkte. När vi kom fram gick jag med henne ute på gräsmattan utanför medans pappa gick in. Där satt vi och mös det sista. Jag samlade på mig alla krafter jag kunde från henne. Sedan gick vi in.
Det gick så snabbt alltihop. Jag hängde knappt med, det bara hände. Jag försökte hålla tårarna inne. Först kom de en och en. Sedan slutade det. Först fick hon lugnande och hon blev RIKTIGT slö. Hon reagera inte ens när de satte in kanylen. Lite roligt var det att djursjukvårdaren intek unde hitta en ven att sätta in kanylen i för att hon var så fet, haha. Så veterinären fick komma. Jag höll om Diva hela tiden. Sedan kom de riktiga sprutorna. Redan när de spruta in den första sprutan så kände jag hur huvudet blev trippelt så tungt och hur ögonen slöts. Och allt jag kunde säga var "ha det bra i himmelen" och "Jag älskar dig". Vid den här tiden började även tårarna rinna kraftigt och jag kundei nte hålla tillbaka mig. Sedan var det över, och de gick. Jag höll fortfarande om henne hela tiden, grät ännu mer och borrade in mig i pälsen. Smärtan som drog över mig är obeskrivlig. Jag kände mig så svag. Som inga muskler. Pappa fick lyfta mig och stötta mig så jag kunde gå. När jag var i hans famn så kunde jag inte titta bak längre. Jag kunde inte andas och var tvungen att gå ut ur rummet. Pappa släppte mig så vi kunde gå ut och när vi gjorde det, så fort jag nuddade asfalten, bröt jag ihop totalt.
Ronia och Andreas kom över till mig i flera timmar och fick mig på andra tankar. Jag till och med skrattade. Jag glömde allting. Jag måste tacka ALLIHOPA som har funnits där och skickat fina tankar och meddelanden. Jag kan bara säga att jag har världens bästa vänner. Som fanns där och stöttade. Personer som jag inte ens trodde skulle bry sig ett piss var bland dem första att finnas där. Personer som jag hade hoppats skulle finnas där fanns inte. Det var helt tvärtemot. Men jag blev inte besviken, huvudsaken var att det var några där alls och jag kan inte beskriva över hur tacksam jag är!
Idag var jag och gjorde en tatuering. JAG gjorde en TATUERING! Phew! Kan fortfarande inte fatta det. Det står Diva, datum och en lila lilja - för när jag tänker på en lilja så tänker jag på Diva, och Diva hade lila koppel så det fick bli så. Jag har inte gråtit idag, bara undrat vart hon är. När jag kom hem igår så var det första jag gjorde var att gå runt och leta efter Diva, tills det slog mig att hon var ju inte hemma.. Det är grymt jobbigt. Jag har levt med Diva sedan hon var 5 veckor gammal, tills hennes sista dag. Jag var med och hämta henne, jag var med och uppfostrade henne, jag var med hela tiden. Och det gör så ont att varken se eller höra henne längre. Det känns som om någon tar isär mig. Och varje gång Wictor säger "Diva är i himmelen" så dör jag bit för bit väldigt snabbt inom bords. Jag är hyper nu, jag är lite gladare än igår - men jag känner mig som en gående zombie. Det känns som om jag inte har någon mening längre.
Jag älskar dig så mycket Diva <3
Caroline
Det tog mig bara ett par sekunder att tänka om, men det kändes som om jag var mitt i en mardröm. Att jag bara sov. Men nejdå, vi skulle upp och sjunga för lucas. Klockan var åtta och vi skulle snart åka. Jag blev en aning förtvivlad och drog undan mig själv lite granna. Det var en jäkla lång, och tung dag igår. Jag vet inte vart jag fann den lilla styrkan jag behövde.
Började dagen igår med en lite längre morgon promenad. Vi satt på gräsmattan, myste, lekte, busade. Bara allmänt njöt. Medans jag kände tiden ticka, växte även vattenfallen av tårarna varje gång jag tänkte på att jag aldrig mer kommer få vakna upp till den lurviga hunden som skäller i örat och hoppar upp i sängen och lägger sig där tills jag äntligen stiger upp så vi kan gå ut. Jag kom in, satte mig vid datan för andra tankar. Lucas var ute med henne vid halv ett och kom tillbaka vid ett med henne. Då fick hon vila i en kvart tills hela familjen gick ut för en sista runda med kameran i näven. Sedan så gick vi till grannarna och deras hundar så de fick ses en sista gång. Tårar igen. Jag vet inte hur mycket jag grät igår. Sedan slängde vi in henne i baksätet och jag och pappa åkte. När vi kom fram gick jag med henne ute på gräsmattan utanför medans pappa gick in. Där satt vi och mös det sista. Jag samlade på mig alla krafter jag kunde från henne. Sedan gick vi in.
Det gick så snabbt alltihop. Jag hängde knappt med, det bara hände. Jag försökte hålla tårarna inne. Först kom de en och en. Sedan slutade det. Först fick hon lugnande och hon blev RIKTIGT slö. Hon reagera inte ens när de satte in kanylen. Lite roligt var det att djursjukvårdaren intek unde hitta en ven att sätta in kanylen i för att hon var så fet, haha. Så veterinären fick komma. Jag höll om Diva hela tiden. Sedan kom de riktiga sprutorna. Redan när de spruta in den första sprutan så kände jag hur huvudet blev trippelt så tungt och hur ögonen slöts. Och allt jag kunde säga var "ha det bra i himmelen" och "Jag älskar dig". Vid den här tiden började även tårarna rinna kraftigt och jag kundei nte hålla tillbaka mig. Sedan var det över, och de gick. Jag höll fortfarande om henne hela tiden, grät ännu mer och borrade in mig i pälsen. Smärtan som drog över mig är obeskrivlig. Jag kände mig så svag. Som inga muskler. Pappa fick lyfta mig och stötta mig så jag kunde gå. När jag var i hans famn så kunde jag inte titta bak längre. Jag kunde inte andas och var tvungen att gå ut ur rummet. Pappa släppte mig så vi kunde gå ut och när vi gjorde det, så fort jag nuddade asfalten, bröt jag ihop totalt.
Ronia och Andreas kom över till mig i flera timmar och fick mig på andra tankar. Jag till och med skrattade. Jag glömde allting. Jag måste tacka ALLIHOPA som har funnits där och skickat fina tankar och meddelanden. Jag kan bara säga att jag har världens bästa vänner. Som fanns där och stöttade. Personer som jag inte ens trodde skulle bry sig ett piss var bland dem första att finnas där. Personer som jag hade hoppats skulle finnas där fanns inte. Det var helt tvärtemot. Men jag blev inte besviken, huvudsaken var att det var några där alls och jag kan inte beskriva över hur tacksam jag är!
Idag var jag och gjorde en tatuering. JAG gjorde en TATUERING! Phew! Kan fortfarande inte fatta det. Det står Diva, datum och en lila lilja - för när jag tänker på en lilja så tänker jag på Diva, och Diva hade lila koppel så det fick bli så. Jag har inte gråtit idag, bara undrat vart hon är. När jag kom hem igår så var det första jag gjorde var att gå runt och leta efter Diva, tills det slog mig att hon var ju inte hemma.. Det är grymt jobbigt. Jag har levt med Diva sedan hon var 5 veckor gammal, tills hennes sista dag. Jag var med och hämta henne, jag var med och uppfostrade henne, jag var med hela tiden. Och det gör så ont att varken se eller höra henne längre. Det känns som om någon tar isär mig. Och varje gång Wictor säger "Diva är i himmelen" så dör jag bit för bit väldigt snabbt inom bords. Jag är hyper nu, jag är lite gladare än igår - men jag känner mig som en gående zombie. Det känns som om jag inte har någon mening längre.
Jag älskar dig så mycket Diva <3
Caroline
sorg
Jag vet inte hur mycket jag har gråtit den senaste veckan... Det känns som att jag har gråtit tills tårarna har blitt till blod, att det längre inte kan komma några fler tårar. På något sätt, gör det de.
Jag förstår inte hur, hur början på sommaren kan vara så avskyvärd och hemsk och förstöra allting för mig. Jag hann knappt komma till skolan för att jag skulle få hjärnskakning och missa tid med mina peeps. Efter hjärnskakningen så rör sig bara allt ihop till en enda röra. Idag var det skolavslutning. Jag hade inte ens känslan att gråta. Det skulle inte komma. Kände mig en aning känslokall men jag kunde inte börja gråta. Jag var för glad. Men så tittar jag på Emelie och ser i hennes ögon att någonting är väldigt fel, och jag bara kände hur det brast. Jag kunde inte hålla det. Och en efter en började gråta och det bara kom. När jag hade kramat alla hejdå och gick ut, en aning lugnare. Kände inte för fler tårar. Jag var "klar" om man säger så. Och så kommer jag ut och ser Viktor. Då brister alltihop medans jag kramar honom. Älskade älskade Viktor. Viktor, som har blivit lika värdefull som en bror, fick stå där och trösta mig. Då brast det verkligen. Jag vet inte varför, men det känns inte rätt att lämna skolan och alla peeps bakom, att säras med niorna. Det känns inte på något sätt bra och det känns som att allt bara delas och skärs upp inom mig. Hur fan ska jag överleva?
Sedan har vi Diva.. Mitt älskade hjärta. Som har hjälpt mig i varenda liten situation, alltid funnits där och fått mig att inse så mycket ingen annan har gjort. Mitt älskade hjärta ska lämna oss. Jag kan inte tänka mig en dag utan henne. Jag försöker se det framför mig men det går inte. Hon måste finnas där.
Jag kommer antagligen vara borta ett tag på bloggen eftersom det inte blir en så himla bra start för mig.
Ha det så bra sålänge, Caroline
Frustrerande
Jag är frustrerad. Och förvirrad. Jag frågar mig själv hela tiden HUR för att veta hur jag njuta av den sista tiden, men jag får aldrig något direkt svar. Jag försöker det möjliga, jag tänker på vad vi kan göra, men jag vet inte ens om det är rätt?
Det är frustrerande att veta att inom bara några dagar så finns hon inte mer. Min livsglädje försvinner, och det är för hennes egna bästa. Jag gör det för att jag älskar henne, även om det kommer att göra så ont. Och jag är frustrerad för jag vet inte hur jag kommer reagera. Jag kanske blir helt knäpp? Typ börjar inbilla mig att hon fortfarande finns kvar. Eller så kanske jag börjar må så dåligt att jag failar redan första dagen i gymnasiet? Jag kanske blir sån som går ut och börjar festa och röka? Någon som jag absolut inte vill bli? Det är frustrerande att inte veta, när jag ändå har varit med om sånt här förut. När Rascal försvann visste jag inte mycket bättre och hade barak änt honom i 3år. Diva har jag haft sen hon var 7 veckor gammal i över 8år. Hon har varit min bästa vän genom eld och vatten, solsken och storm.
Jag bara hoppas hon får det bra. För mig, kommer det bli ett helvete. Att inte vakna upp till ylande och gnällningar, att inte vakna upp med henne bredvid mig ibland i sängen, hennes skällande när hon tror sig se saker. Vad ska jag göra, när jag inte längre kan se henne? Det känns så overkligt..
Caroline
“True love doesn't have a happy ending, because true love never ends. Letting go is one way of saying I love you.”
Några bilder från igår när vi var på promenad..
Några bilder från igår när vi var på promenad..
two peoples + love = fate & hjärnskakning!
"When will people learn that just because you can make something doesn’t mean you should?"
- Water For Elephants
- Water For Elephants
Ungefär så känns det ibland. Håller på och läser boken Water For Elephants och den boken ger verkligen ett underbart djup i en. Den sätter sina spår. Hur som helst, så ska jag skriva en recension om den när jag är klar. Läser den självklart på engelska eftersom jag köpte den i Boston.
De senaste dagarna har jag varit en aning slö. Det kan bero på att jag fick en hjärnskakning i tisdags och har inte fått se på TV eller data sen dess (men har ändå använt min iPod och telefon och så till Facebook). Jag red i allafall igår, då jag red Lucius. Det gick sådär. Han ville inte böja sig riktigt runt skänkeln och gick emot bettet en hel del på slutet. Fick iallafall galoppen så pass samlad så man kunde sitta ner. Traven var riktigt fin och han arbetade fint under sig. Det var bara på slutet allt stack iväg. Istället för att sitta och slita och hålla på med en hjärnskakning så arbetade jag honom i skritten och när han hade slappnat av började jag arbeta han i trav igen.
Idag var jag tillbaka i skolan. Vi började halv tio och då i fontin eftersom vi hade orientering. Jag och Ronia var inte med, delvis pga min hjärnskakning och Ronia sin nageltrång. Så vi satt och väntade med lärarna till de andra kom in. Lite roligt hade vi allt. Men det bästa var ändå att vakna upp bredvid Ronia efter en mysig kväll! <3
"When two people are meant to be together, they will be together. It's fate."
- Water For Elephant
And that my friends, is the truth because after all, life is the most spectacular show on earth.
, Caroline
, Caroline
Vatten över huvudet
Var och tog årets första dopp + mitt sista bad med Diva.
Njut av bilderna..
Caroline
I was born to tell you I love you
Dagens låt; Secondhand Serenade - Your Call
Den här bloggen gör mig så glad så jag vet inte ens om jag kan sluta le! Igår sken siffrorna iväg så jag satt med en haka nere vid knäna! Är det såna inlägg som är mer intressanta för er? Låt oss veta! Fast, även om vi hade mer besökare än vad vi kunde ana, så var det RIKTIGT dåligt med kommentarerna! Bättra på dem och ni har både en Carro och Ronia som blir mer insatta i bloggandet (:
Som jag sa igår, sommaren är här.. Det enda som fattas är lovet! Fast jag längtar verkligen till skolan på tisdag, för jag har saknat vännerna lite smått. Början på mitt lov är riktigt späckat. Försöker även njuta av tiden jag har nu, men tanke på att jag lämnar skolan och en massa peeps, början på mitt lov kommer inte direkt bli det roligaste. Jag kan inte säga mer att det involverar en individ som står mig närmast.
Ska lägga mig lite i solen och fortsätta läsa min nya bok; Water for Elephants ;)
Puss,
Den här bloggen gör mig så glad så jag vet inte ens om jag kan sluta le! Igår sken siffrorna iväg så jag satt med en haka nere vid knäna! Är det såna inlägg som är mer intressanta för er? Låt oss veta! Fast, även om vi hade mer besökare än vad vi kunde ana, så var det RIKTIGT dåligt med kommentarerna! Bättra på dem och ni har både en Carro och Ronia som blir mer insatta i bloggandet (:
Som jag sa igår, sommaren är här.. Det enda som fattas är lovet! Fast jag längtar verkligen till skolan på tisdag, för jag har saknat vännerna lite smått. Början på mitt lov är riktigt späckat. Försöker även njuta av tiden jag har nu, men tanke på att jag lämnar skolan och en massa peeps, början på mitt lov kommer inte direkt bli det roligaste. Jag kan inte säga mer att det involverar en individ som står mig närmast.
Ska lägga mig lite i solen och fortsätta läsa min nya bok; Water for Elephants ;)
Puss,
Caroline
Blåsig bild från Boston ;)
Sommar och sol!
Härliga härliga väder!
Första dagen vi kom hem så var det kallt och grått och bara 14 grader här hemma, men idag och igår så steker det? Inte lika fuktigt som man är vad vid nu som det är i Boston, men en stekpanna är inte helt fel!
Jag ligger i en förskylning, blev dunderförskyld på planet på vägen hem för att ACn eller något i planet var fel så det blåste kallt underifrån vissa säten. Inte hos oss, men bara några rader bort. Jag gissar på att det räckte för jag kom knappt upp ur sängen iförrigår. Jag är lite piggare och på topp. I alla fall ett litet tag till.
Jag lovade några bilder och ska lägga in det i ett inlägg :) Förhoppningsvis lägger Ronia också upp några, hon har en hel del intressanta nämligen. Kan ju säga att det inte var mina bästa fotoveckor :( Failade totalt. De blev helt gryniga och äckliga och bara blä. Mår lite dåligt över det.
Idag har jag varit ute med Wictor en liten stund. Ska snart ut och hålla mamma sällskap som snodde min roll, hehe. Ska åka till min syssling Josefine idag och fira henne. Och för mig, blir det ingen tårta eller kaka! Får hålla mig lite i form nu när jag endast gjorde 30 situps under resan och åt MASSA kakor och godis.. Ajabaja. Och så är jag förskyld nu och kan inte gå ut och springa heller! Någon försöker göra mitt liv svårt för mig.
Näe, får la gå ut och hålla mamma sällskap ;)
Puss,
Första dagen vi kom hem så var det kallt och grått och bara 14 grader här hemma, men idag och igår så steker det? Inte lika fuktigt som man är vad vid nu som det är i Boston, men en stekpanna är inte helt fel!
Jag ligger i en förskylning, blev dunderförskyld på planet på vägen hem för att ACn eller något i planet var fel så det blåste kallt underifrån vissa säten. Inte hos oss, men bara några rader bort. Jag gissar på att det räckte för jag kom knappt upp ur sängen iförrigår. Jag är lite piggare och på topp. I alla fall ett litet tag till.
Jag lovade några bilder och ska lägga in det i ett inlägg :) Förhoppningsvis lägger Ronia också upp några, hon har en hel del intressanta nämligen. Kan ju säga att det inte var mina bästa fotoveckor :( Failade totalt. De blev helt gryniga och äckliga och bara blä. Mår lite dåligt över det.
Idag har jag varit ute med Wictor en liten stund. Ska snart ut och hålla mamma sällskap som snodde min roll, hehe. Ska åka till min syssling Josefine idag och fira henne. Och för mig, blir det ingen tårta eller kaka! Får hålla mig lite i form nu när jag endast gjorde 30 situps under resan och åt MASSA kakor och godis.. Ajabaja. Och så är jag förskyld nu och kan inte gå ut och springa heller! Någon försöker göra mitt liv svårt för mig.
Näe, får la gå ut och hålla mamma sällskap ;)
Puss,
Caroline
sommartider, heyhey, sommartider!
Hemma!
Äntligen är vi hemma!
Jag håller just på och laddar upp bilder från Boston på facebook. Det märks att det inte var mina fotoveckor! Fy vad jag skäms för dem. I alla fall, nååååågra bilder kommer i alla fall att bjudas..
Jag hade det riktigt bra med ett par undantag. När jag kom hem så fick jag ett varmt välkomnade av min hund som jag saknat så! Det var roligt att se och det första jag gjorde var att gå ut med henne. Jag tog inte ens in väskorna från altanen, haha! Så skönt att vara hemma, ändå känner jag mig som en främling här. Jag känner inte igen mig, det känns inte riktigt som hemma. Kanske beror på de få misstagen jag gjorde där borta som fick mig att känna mig hemma där. Jag vet, det låter konstigt, men det är sant.
Är så sjukt trött, så tänkte bara berätta att vi är hemma!
Puss, Caroline
Jag håller just på och laddar upp bilder från Boston på facebook. Det märks att det inte var mina fotoveckor! Fy vad jag skäms för dem. I alla fall, nååååågra bilder kommer i alla fall att bjudas..
Jag hade det riktigt bra med ett par undantag. När jag kom hem så fick jag ett varmt välkomnade av min hund som jag saknat så! Det var roligt att se och det första jag gjorde var att gå ut med henne. Jag tog inte ens in väskorna från altanen, haha! Så skönt att vara hemma, ändå känner jag mig som en främling här. Jag känner inte igen mig, det känns inte riktigt som hemma. Kanske beror på de få misstagen jag gjorde där borta som fick mig att känna mig hemma där. Jag vet, det låter konstigt, men det är sant.
Är så sjukt trött, så tänkte bara berätta att vi är hemma!
Puss, Caroline
Mina djur! - Tyko
Tyko är den fjärde och sista hunden vi hade (förutom att vi har Diva kvar då..)
Tyko var väldigt lik Yapp! Han bet sönder det ena och det andra men var en aning mer hyfsad än Yapp ;) Han var en jättemysig vovve jag verkligen älskade. Vi skaffade honom strax efter Rascal dog bara för att Diva inte skulle få vara ensam. Hon lärde upp Tyko mer än vad vi gjorde med honom.
Tyko var en blandning mellan Yapp och Rascal. Snabb som attan, svart som Yapp men inte helt, Styrka som bara den och bet sönder det mesta. Vi hade honom inte så länge eftersom han blev för mycket jobb för oss eftersom han var så ung. Hade honom i bara något år..
Saknar denna sötnosen med! <3
Tyko var väldigt lik Yapp! Han bet sönder det ena och det andra men var en aning mer hyfsad än Yapp ;) Han var en jättemysig vovve jag verkligen älskade. Vi skaffade honom strax efter Rascal dog bara för att Diva inte skulle få vara ensam. Hon lärde upp Tyko mer än vad vi gjorde med honom.
Tyko var en blandning mellan Yapp och Rascal. Snabb som attan, svart som Yapp men inte helt, Styrka som bara den och bet sönder det mesta. Vi hade honom inte så länge eftersom han blev för mycket jobb för oss eftersom han var så ung. Hade honom i bara något år..
Saknar denna sötnosen med! <3
//Caroline
