Åh Rascal.. Honom håller jag ett kärt minne till! 

Vi fick honom när han var två. Innan hade han varit misshandlad och inte haft det bra alls. Kommer inte riktigt ihåg när han var född men jag kommer ihåg att han var en riktig biff! Han var verkligen stor och sjukt snabb! Han hade lätt kunnat slå greyhounds! Han var stark också. Jag fick inte gå ut med honom förens jag verkligen kunde hålla honom. Han var en renrasig schäfer.

Jag minns en gång, att jag var ute med honom och helt plötsligt så stod det en halvring med elaka killar runt oss och den killen som var mest dum, han skulle bestämt fram mot oss, trodde hunden var snäll för att lilla jag höll honom. Men så fort han puckla på mig så reste Rascal ragg och högg mot honom. De stack iväg. Vem vet vad de hade kunnat gjort eftersom de hade gjort saker med mig innan? 

Han var även busig och sprang bort i flera timmar. En gång så sprang han iväg och halva grannskapet letade efter honom. Jag och min kompis Michelle stod kvar på samma plats där han hade försvunnit medans andra var på andra ställen. så säger Michelle "tänk om han kommer här, snällt som ett litet lamm.." Så sa jag typ något som "dedt tror du på va?" och så hörde vi steg och bakom oss kommer Rascal, snällt som ett litet lamm. Lortig och skitig överallt men en glad Carro slängde sig på honom och grät glädjetårar. Han hade varit borta i två - tre timmar. Skithund! <3

Han var en underbar dum hund som vi tyvärr fick avliva eftersom han fick återfall från tiden innan hos oss. När min mamma skulle pussa godnatt till min pappa så ställde han sig framför min mamma, röt och visa tänderna åt henne för att skydda pappa. Det var pappas lilla ängel, I can tell! Äkta vänskap. Han avlivades den 25e januari 2007 (tror jag), dagen innan min pappas födelsedag. 

Vi saknar vår buse så! <3