Nu blev allting för förvirrat. Känns som att jag bara virrar runt utan svarar, att alla dörrar är stängda när åtominstånde en alltid ska vara öppen? Det funns ingen chans i världen att jag kommer runt det här.

Fick hit min hemlighet förut. Av dagen har det gått bra men vi har insett att det inte funkar med mamma. Så där rök det. Samtidigt så känner jag väl att det är bäst. Det är fel, det känns inte rätt och att gymnasiet skulle bli en tid med den var räknat från början, men nu blir det inte av. Först och främst var det tänkt med Diva, och det var så jag hade sett det. Det var min framtid.

Jag har inte ens någon lust längre. Tappat lusten alls. Jag såg fram emot gymnasiet, linjen jag skulle gå på, dit jag har sökt och allting. När jag tänker efter, vill jag inte ens. Jag vill bara gömma mig på mitt rum, ärligt talat skita i vad dator och mobiltelefon heter och sitta där. Jag saknar min hund, jag saknar mitt gamla liv, jag vill ha mening i mitt liv. Jag har det inte längre. Jag varl ycklig då - men nu är jag bara död.