ilska. Det är dags för förändringar.

Fick min bästa kompis att gråta idag, på ett negativt sätt. Jag tänker inte försvara mig för något dumt jag har gjort, för jag mår verkligen dåligt just nu. Vill bara sjunka ner genom jorden och blunda och sova i hur många månader som helst. Allt för att stå för sin egna åsikt! Vad är det bra för?! 

I skolan är jag väldigt galen, och då menar jag det. Jag typ skrattar hysteriskt, flänger omkring som en höna och gör konstiga saker hela tiden. Men vet ni vad? Skolan är mitt happy place. Där träffar jag dem som betyder minst och mest och där jag lär mig mer än vad jag någonsin kunnat tro. Mitt happy place gör mig glad och det är väl det som är meningen? 

Jag är också fruktansvärt hög i rösten när de kommer till diskussioner. Jag kan bli väldigt hög och kan fortsätta bara för att få fram min åsikt eller utgångspunkt. Men när ingen lyssnar, det är då jag blir som högst. För då blir det att jag säger en sak och alla säger nej.. och sen säger "jo men det var väl så!" och det är då trycket stiger. Det var det jag försökte få fram och ingen lyssnade. Klart man tar till sig eller?

Jag orkar inte bry mig om att bry mig om alla saker mer. Jag orkar inte vara livfulla Carro som alltid ska bry sig om allt och alla. Det är den jag är, visst, men jag orkar inte mer. Min envishet pratas om hela tiden. "Sluta vara så envis!" "så min envishet är dålig?" "Nej, det är en del av den du är" och ja, jag är envis. En hel del. Jag ger mig sällan. Men nu? Jag orkar inte mer. Har nog aldrig gett upp mig själv, men allvarligt talat, vad hjälper det att stå för sig själv och ta saker i sina egna händer? Så jag kommer inte vara den som hela tiden säger roliga saker som hänt mig för att glädja andra, jag kommer inte vara den som ser livet som en ljus punkt, jag kommer inte vara den som säger emot. Jag kommer sitta där på stolen, le åt saker jag ska le åt och sitta som ett ljus. Jag hoppas det räcker.